I Ferry to my son kan man leka och leva sig in i rollen som kapten, resenär eller bogvisirsmaskinist. Bilden är tillrättalagd och befriad från den reella platsens hierarkier, faror, smuts och vardagsproblem. Lekaren har möjlighet att välja när hon vill göra sin resa och under vilka förutsättningar.
En kärlekshandling samtidigt som den är ett uttryck för min egen känsla av otillräcklighet. I min yrkesroll har jag tillverkat något som kan vara till glädje för min son, när jag själv inte är på plats. Ett försök att kompensera min frånvaro både i tid som skett och kommer att ske Den är ett uttryck för den konkurrenssituation som uppkommit mellan konst och familj vid sidan av det brödjobb som försörjer mig och min familj. En situation som säkert många konstnärer befinner sig i.
Dessutom, i sammanhanget 100 tankar om konsthantverk, fungerar den bra i diskussionen om vad konsthantverk är. Ferry ska brukas men faller inte naturligt in i en särskild hantverksdisciplin. Den är tillverkad av de material som fanns tillhands på ett hobbyartat sätt. Vilket färjefreak som helst skulle kunnat tillverka den i stället för mig.